Motstånd och kommentarer

Motstånd

Att arbeta för jämställdhet är att arbeta för att få till stånd ett förändringsarbete, vilket kan komma att innebära stora omorganiseringar i er verksamhet. Förändringar i er verksamhet och i era invanda och etablerade processer kan leda till utmaningar, bland annat i form av motstånd (Jutterdal 2008: 36). Att diskutera och arbeta med frågor som rör ojämställdhet, kön och genus väcker ofta starka känslor eftersom det innebär att ifrågasätta våra roller som kvinnor och män och att synliggöra de maktrelationer som finns mellan kvinnor och män som sociala kategorier (Pincus 1997, Franzén 2010: 40f, Wahl et al. 2011).

Ett vanligt sätt att visa motstånd är att försöka undergräva själva legitimiteten för jämställdhetsfrågor. Kanske har du stött på personer som hävdar att jämställdhet inte är viktigt, att vi redan är jämställda och inte behöver förändra något. Eller personer som skapar konflikter när någon vill föra fram frågor rörande jämställdhet. Minns du vad Theo sa i filmen när Irina höll en presentation om deras jämställdhetsarbete (i Chef-och rekryteringsrummet i webbutbildningen Normstorm)? Han ifrågasatte jämställdhetsbegreppet och ansåg att vi istället skulle prata om jämlikhet, det vill säga överhuvudtaget inte fokusera på kön i deras verksamhet. Det är ett exempel på att undergräva jämställdhetens legitimitet.

Grupp med människor
När en jämställdhetsanalys är framlagd kan motståndet ligga i att kunskapen och resultatet anses vara felaktiga. Personer kan till exempel försöka bortförklara de resultat som analysen ger och påstå att kvinnor måste ta för sig mer eller att jämställdhet inte har med organisationen att göra utan snarare bör diskuteras utanför organisationen, till exempel inom förskolan eller hemmet. Motstånd kan också visas genom att jämställdhetsfrågor tystas ner och hålls borta från dagordningen eller att de jämställdhetsåtgärder som planeras inte får någon direkt inverkan i verksamheten. Jämställdhet kan också göras till en mindre viktig fråga och avfärdas med hänvisning till att andra frågor borde värderas högre, till exempel frågor som rör verksamhetens ekonomi (Pincus 1997, Franzén 2010).

Kommentarer


Men hallå! Spelar det egentligen någon roll att vi delar upp människor i grupperna kvinnor och män? Det skadar väl ingen?

Jo det spelar roll. Uppdelningen och isärhållandet av könen skapar till att börja med en bild av att kvinnor och män inom sina respektive grupper är mycket mer lika varandra än vad de faktiskt är. Att samhället strukturellt delar in människor i två könsgrupper är också problematisk eftersom indelningen samtidigt utesluter alla människor som inte upplever sig själva som kvinnor eller män i enighet med de konstruerade kategorierna. Genom att bekräfta vissa egenskaper eller handlingar som "typiskt kvinnliga eller manliga" så begränsar vi möjligheten för människor att vara på andra sätt än vad som förväntas.  Isärhållandet av kvinnor och män upprätthåller också underordningen av gruppen kvinnor gentemot gruppen män. Ojämställdheten mellan kvinnor och män kan därmed bestå. Konsekvenserna av isärhållandet av kön ser vi överallt i samhället: Män utövar våld mot kvinnor, kvinnor har sämre hälsa än män och män kan ha svårare att få vårdnaden om sina barn i vårdnadstvist.

Men kvinnor och män har ju alltid varit olika! Vi är födda sådana!

Ja det kan tyckas så ibland, men genom en rad forskningsresultat vet vi att biologiska och psykologiska skillnader ofta kan vara lika stora inom grupperna kvinnor och män som mellan dessa grupper. Vi vet också att våra uppfattningar och idéer om vad som är kvinnligt och manligt eller vad kvinnor och män förväntas kunna och göra har förändras över tid — det är inte något som alltid har eller alltid kommer se likadant ut. Till exempel ansågs det i Sverige på 1700-talet manligt att gråta, och rika män skulle gärna vara sminkade och ha klack på skorna.
De så kallade naturliga rollerna för kvinnor och män har länge använts för att rättfärdiga sociala skillnader och statusskillnader mellan könen. Forskare och filosofer har historiskt hävdat att det var biologiskt givet för kvinnor att främst ägna sig åt husliga sysslor och barnavård. Kvinnor ansågs av naturen vara mindre förnuftiga än män och inkapabla till att fatta viktiga beslut varför de också var oförmögna att delta i det offentliga politiska livet. Idag låter detta mer som galenskap än vetenskap men faktum är att det fortfarande görs försök till att hitta vetenskapliga fakta som kan stödja den sociala uppdelning mellan könen som finns kvar idag.

Det är viktigt att komma ihåg att när vi väljer att prata om skillnader i kvinnors och mäns egenskaper som ofrånkomliga och naturliga upprätthåller vi också en över- och underordning. Synen att kvinnor och män fundamentalt är olika utgår nämligen från genussystemet som innebär att kvinnor och män och allt det som vi associerar med kvinnlighet och manlighet står i motsats till varandra, och att mannen är norm, vilket leder till att män som grupp oftare får tillgång till makt än kvinnor. Arbete för ökad jämställdhet utgår från en strävan att förändra denna maktordning. Och om vi vill förändra den är det viktigt att tänka på hur vi uttrycker oss och att försöka undvika att prata om egenskaper som antingen kvinnliga eller manliga.​

Genus vill göra alla likadana, vi behöver olikheterna!

Nej, genus handlar inte om att göra alla människor likadana. Genusmedvetenhet ökar möjligheterna att genomskåda samhällets snäva definitioner för hur kvinnor och män är eller borde vara. Genusmedvetenhet begränsar därför inte våra valmöjligheter utan kan tvärtom öka människors möjligheter att kunna leva, vara och göra som individen själv vill.

Jag känner det som att allt prat om genus och jämställdhet vill få det till att allt är männens fel!

Tanken med genusmedvetenhet, jämställdhet och normkritik handlar inte om att hitta syndabockar utan om att skapa ett bättre samhälle för alla — både för kvinnor och för män! Ett mindre ojämställt samhälle skulle även innebära att män på vissa plan får ett större handlingsutrymme när det gäller att kunna gå utanför den snäva könsroll som begränsar även mannen i hans livsval och beteende. Men innan vi har nått målet med jämställdhet är det viktigt att se att kvinnor och män ofta har olika villkor och att kvinnor historiskt sett — och än idag — är underordnande på många plan. Till exempel när det gäller löner, positioner i arbetslivet samt mäns våld mot kvinnor. De här strukturella problemen är inte enskilda personers fel. Men det är något vi alla bör bli medvetna om och ta ansvar för att gemensamt kunna förändra de samhällsstrukturer som upprätthåller orättvisorna.

Men hallå - Om vi hela tiden pratar om kön, om kvinnor och om män, så förstärker vi ju hela tiden den här uppdelningen! Vore det inte bättre om vi slutade prata kön?

Det här är ett dilemma som ofta diskuteras och något vi måste förhålla oss till och hantera i ett utvecklingsarbete kring jämställdhet. Om kön inte hade spelat någon roll, så skulle vi inte behöva prata om kvinnor och män som två grupper. Men idag spelar kön roll inom många områden och för att kunna undersöka orättvisor i exempelvis lönefrågor behöver vi dela upp människor i kategorier för att överhuvudtaget kunna åskådliggöra skillnader. Genom att studera förutsättningar, möjligheter och normer för olika grupper eller kategorier kan vi få information om strukturer i samhället. Självklart kommer informationen vi får fram inte gälla alla inom den gruppen, men det hjälper oss att förstå vad vi behöver förändra för att exempelvis öka makten och inflytandet för en viss grupp. Så, även om vi vill förändra och kanske till och med ta bort vissa kategoriseringar, behöver vi kategorier för att kunna visa hur samhället ser ut, vilka system och strukturer som styr oss. Om vi inte synliggör problemen kan vi heller inte jobba för att lösa dem!

Vad är problemet? Jag har då aldrig känt mig ojämställt behandlad på grund av mitt kön.

Det kan vara både gynnsamt och problematiskt att utifrån egna erfarenheter när vi försöker förklara hur förhållandet mellan kvinnor och män kan och bör se ut på ett strukturellt plan. Det finns en stor vinst i att vi kan förstå våra individuella erfarenheter av genus när vi kan koppla dem till samhällsstrukturer, men samtidigt finns ofta vida skillader i mellan våra personliga erfarenheter och hur samhället ser ut i stort. Jämställdhet engagerar oss alla eftersom de berör oss på ett personligt plan, men målet om jämställdhet är ett samhälleligt mål som bygger på forskning. Om en person, utifrån sina egna erfarenheter, inte ser eller upplever att samhället är ojämställt betyder det inte att det inte finns något problem.



Att bemöta motstånd

Människor vid ett bord

Att motstånd är en vanlig effekt av att arbeta med förändringsarbete och jämställdhetsfrågor vet vi. Men hur kan vi bemöta motstånd så att arbetet kan fortskrida och bli framgångsrikt? Näringslivets ledarskapsakademi beskriver flera sätt som vi kan bemöta motstånd, främst utifrån chefens och ledarens perspektiv. För det första är det viktigt att inte ignorera motståndet utan istället prata om de, i många fall, starka känslor som kan komma upp till ytan när vi bedriver jämställdhetsarbete. Om motståndet tystas ner är det troligt att det ökar. Det är också lättare att bemöta motstånd om det går att förstå var det kommer ifrån och vilka känslor eller åsikter det bottnar i. Det är också viktigt att respektera människors känslor och åsikter, vi får ju faktiskt tycka vad vi vill. Men det är samtidigt viktigt att poängtera för hela verksamheten att alla som påverkas av en förändring ska bidra till den.

Du som chef bör därför tydligt poängtera de förändringar som du vill se gällande ojämställdheten så att även de som inte uttrycker sitt motstånd öppet är medvetna om hur och varför jämställdhetsarbetet ska bedrivas. Till sist är det viktigt att du själv reflekterar över dina känslor och ditt eventuella motstånd. Det är möjligt att även du som inleder ett jämställdhetsarbete blir påverkad av dina anställda eller kollegor och deras tankar och känslor inför arbetet (Franzén 2010).

Umeåregionens kansli, Umeå kommun, 901 84 Umeå
Besöksadress: Sveagatan 8 (Viva-huset)
090-16 13 32, www.umearegionen.se 

På www.umearegionen.se kan du läsa mer om samverkan och utveckling i Umeåregionen, ett arbete med visionen att regionen ska vara "världens bästa livsmiljö för en kvarts miljon människor 2050". Välkommen att ställa frågor, lämna synpunkter eller idéer. Kanske kan du bidra till att utveckla Umeåregionen och förverkliga visionen.